Bernhardina

 

Nu börjar mildare vindar dra sig mot Uppsala. Det känns som förändring - en positiv sådan. Det kan nästan bara bli bättre, så jag omfamnar den. Jag är trött på att leva som en gråsugga under en sten, en som får kämpa för att ta sig ut.

   Om det är något jag har insett under mina första år som vuxen är det att den där friheten man trodde fanns i vuxenvärlden innan man kom dit, den finns, men man kommer alltid att vara beroende av andra om man vill saker i livet. Jag vill till exempel läsa på universitetet. Då får jag rätta mig efter en hel del efter vad samhället har att erbjuda. Och det är inte Sverige, detta gäller för alla människor i världen. Jag har mest tur, för jag föddes här.

   Förändring, ja, det måste man verka för själv. Ingen annan kommer att lyfta på stenen.