Bernhardina

Tidigare idag grät jag eftersom jag trodde att världen var full av hat. Under den senaste tiden har jag skrivit mycket på internet om mina åsikter, exempelvis om homofobi och hur vidrigt jag tycker att det är, och jag har fått mycket påhopp och hatiska kommentarer för detta. Tidigare idag blev det droppen som fick bägaren att rinna över, och jag tänkte på allt hemskt som människor gör mot varandra. Ett exempel, den enda anledningen till att så stor del av USAs befolkning är svarta/afroamerikaner är för att de var slavar en gång i tiden. Om man tänker på det, kommer man snart fram till att människan är en hemsk varelse och att ingen rättvisa eller godhet finns i världen. Det som utlöste mina tårar tror jag var videon ”First kiss” av Tatia Pllieva. Jag såg den på Youtube och tyckte att den var söt och lite charmig. Men kommentarerna till videon, som hade över 70 miljoner visningar, var till 90% av följande slag:

No man kissing other man, that’s wrong.

Eww.

Am I the only who thinks this is disgusting?

This is so stupid.

Tidigare under dagen hade jag också berättat för en vän vad jag tyckte om första säsongen av Game of Thrones (som jag nu i veckan såg för första gången). Jag påpekade bristen på moraliska karaktärer.

”Man tycker nästan inte om någon av karaktärerna”, sa jag.

Hon påstod då att det var det hon gillade med serien. Att det är realistiskt att ingen är perfekt.

Realistiskt? Definitivt! Men karaktärerna i Game of Thrones är inte realistiska. De bryr sig sällan om annat än pengar, politik, sex och maktspel. De mördar och torterar utan skuldkänslor (åtminstone ett flertal av dem gör det) och det finns nästan ingen som vill kämpa mot våldet. Det är känslokalla relationer, det är sex utan kärlek, våld utan behärskning.

Är det här världen så som vi vill ha den? Jag tvivlar på det! Varför betraktas den då på det sätt som den gör? Med gillande nickar? Har vi glömt det som var så underbart med historier från början? Berättelserna om goda människor? Som hade det svårt men som kämpade sig genom kaoset och stod för kärlek?

Detta fick mig att fundera. Finns det då några människor som står för kärlek eller existerar de bara i gamla sagor? Är Game of Thrones den hårda verkligheten? Är homofobi och våld och sex utan kärlek det som världen består av? Det förekommer naturligt - och denna insikt fick mig att börja gråta.

Sedan slog det mig att kärlek också finns naturligt. Trots att det knappt förekommer i Game of Thrones eller på internet – jag upplever själv kärlek i mitt liv. Nästan alla människor gör det. Men ibland undrar jag varför kärleken får komma i andra hand. Det undrar jag när Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, när ryska homofober torterar misstänkta bögar och lesbiska, när folk vägrar att ge pengar åt tiggare och hemlösa.

Jag vill hylla kärleken och omtänksamheten, men motståndet är stort. Det eviga temat. Ljus mot mörker, godhet mot ondska – det existerar inte bara i sagor. Det finns på riktigt. Ställningstagandet finns på riktigt. Därför har jag bestämt mig för att inte slösa mer tårar på detta. Jag tänker låta mitt liv gå ut på att hjälpa människor. För om jag inte lever för det – vad lever jag för?