Bernhardina

 

Nu snöar det äntligen utanför mitt fönster. Jag är vinterbarnet som hatar vintern, ändå känner jag mig lycklig när jag ser de första vinterstjärnorna segla ner på innergården. Det får mig att tänka på fina stunder, julafton, min gamla katt Rolf som skuttar runt en osmickrande snögubbe och skönstämda körsånger i midvinternatten. Nu känns det på riktigt att första advent är i helgen!

 

Jag stannade hemma idag också. Mitt knä ser inte bättre ut! Jag tror jag vände mig för snabbt i natt när jag låg och sov för det känns som att det har tagit lite stryk. Jag är så otålig! Vill att det ska gå över så att jag kan hoppa och sparka och rulla runt som nån annan tokig men jag måste vänta. Och vänta. Och vänta.