Bernhardina

 

 

Det här med att vi ska förbättra våra insatser i närområdet där folk behöver hjälp (som SD vill satsa på) är jättebra, men som Maria Ferm säger: Befinner sig människor i ett brinnande hus stänger man inte dörren och försöker släcka elden - man ser till att föra människorna i säkerhet först.

 

Invandrarfrågan verkar vara en stor fråga för svenskarna, personligen är det ingen stor fråga för mig - inte heller en svår fråga - och jag tvivlar på att den är det för majoriteten av den välutbildade befolkningen. Vi vet nämligen att problemen i samhället inte uppstår på grund av invandrare. Vi förstår att om man känner sig missanpassad handlar det mer om vilka val man gjort i livet än att en kvinna från mellanöstern fått ett städjobb på Konsum. Sverigedemokraterna är mer än bara flyktingpolitik, det kan jag medge, men det sätt de talar för den inskränkta delen av befolkningen är enformigt och förvånadsvärt framgångsrik.

 

Att arbetslösheten är hög har att göra med att det inte skapas tillräckligt många nya jobb och att arbetstiden behöver sänkas, och har väldigt lite att göra med invandrare generellt. Att brott i Sverige kan begås av invandrade är det ingen tvekan om, men denna lilla del av brottsligheten blåses upp i media så att folk börjar tro att svenskar är hederliga arier som aldrig gör illdåd - vilket naturligtvis inte är fallet. 90% av alla brott som begås i Sverige är utförda av "vanliga" svenskar.

 

Hur många flyktingar tar vi emot egentligen? Inte fler än t.ex. Tyskland, men relativt många i jämförelse med andra europeiska länder. Några tusen på sin höjd. Det låter mycket, men inte i jämförelse med antalet flyktingar som befinner sig på flykt just nu; vilket är flera miljoner. Några tusen på flera miljoner. Detta tycker SD är "för mycket".

 

Är det rimligt att Sverige ska ta emot fler flyktingar? Det är svårt att svara på och beror förstås på de resurser vi har. Som det ser ut idag har vi förmågan att ta emot en hel del och minskar vi på detta gör vi något som inte bara är inhumant, men också sänder en signal till andra länder i EU. Sverige förlorar sin kvalitet som förebild i debatten om ansvar.

 

Sverigedemokraterna vill stänga dörren till det brinnande huset. Människor som röstar på detta parti är till stor del outbildade, missanpassade människor i samhället som tror att minskad välfärd beror på en "ansvarslös" flyktingpolitik och inte på ständiga skattesänkningar. Som student på historikerprogramet i Uppsala vet jag mycket väl vilken typ av politik ett "vi" och "dom"-tänkande kan skapa och jag är förvånad över hur detta utspelat sig i vår nutid. Sällan har detta tänk bidragit till något gott.

 

Varför denna ilska mot människor som är rädda och tvingas lämna sina hem? Varför riktas inte ilskan mot det som faktiskt jagar dem därifrån? Vilket skräckscenario, att veta att folk i de svenska stugorna sitter och avskyr utsatta människor och vill kasta ut dem. Det är inte rasism, det är ett förtryck. En ilska mot de som fått hjälp - för att man själv inte fått någon.

 

Och det, mina vänner, är vad man bruka kalla för konservativ politik.