Bernhardina

Valfiasko eller svensk politiks största moderna nederlag? Det var få som jublade igår efter riksdagsvalet, som i framtiden kommer att bli känt som det val i vilket alla förlorade utom rasism och egoism.

Sverigedemokraternas tjugo mandat är föga förvånande, med tanke på det stöd alla opinionsundersökningar visade att de hade. Ändå var det miljontals människor i Sverige som hoppades - både röda, blå och gröna - att det främlingsfientliga partiet skulle hamna under 4%. En förhoppning som delats av brogerliga partier likaväl som vänsterpartier. Med ett gemensamt motstånd har de sju gamla riksdagspartierna gjort vad de kan, men tydligen inte tillräckligt.

Än en gång visar svenskarna upp sin dumhet officielt. Vi såg det i förra valet, men då var det tröttheten på den socialistiska politiken som lockade alliansens väljare. Igår stod 300 000 människor upp för rasismen, och ytterliggare miljontals stod upp för egoismen. Men det mest upprörande är stödet för ett främlingsfientligt parti - som skulle varit nazistiskt om vi hade levt under Adolf Hitlers tid. Inte ens på 30-talet (!) trädde ett rasistiskt parti in i Sveriges riksdag. Det har vi kunnat vara stolta över. Tills nu.

Sverige består numera av en blåbrun blaska, precis som många av de övriga länderna i Europa. Ett stort steg tillbaka med konservatismen, rasismen och egoismen.

Vem vann valet då?

Var det Alliansen, som än en gång stod som största partiblocket efter sammanställningen av de svenska rösterna? Var det Sverigedemokraterna, som kom in i riksdagen för första gången i partiets historia? Det var defenitivt inte Socialdemokraterna, som gör sitt sämsta val på nästan ett århundrade.

Nej.

Det här valet vann ingen. Det blev ingen majoritet, sossarna är fortfarande största partiet i Sverige (vilket kan diskuteras, eftersom moderater troligtvis också "stödröstat" på andra blåa partier) och alliansen fortsätter att regera.

Oroande var allianspartledarnas tacktal när valresultatet var fastställt. Chockerande var när de log och låtsades som att allt var bra. Tänker de göra sig beroende av SD?

Det första Fredrik Reinfeldt sa i talet till sina partistödjare, var att han tänkte sitta kvar i en borgerlig regering. Först en bit in i talet, tillkännager han att alliansen inte kommer att låta Sverigedemokraterna påverka, och så pekar han ut Miljöpartiet som dem som har ansvaret för detta.

Som Miljöpartist känner jag mig förolämpad över det som moderatledaren gjorde. Han jublade först över att det blåa blocket var det största, och att SD aldrig skulle få makt över en borgerlig regering - sedan pekade han fingret rätt i pannan på Miljöpartiet och sa; "men det är dom som har ansvaret, det är dom ni ska skylla på om vi misslyckas".

Jag kan säga direkt nu att ett sammarbete mellan MP och alliansen inte är troligt. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ser inte MP stödja en borgerlig regering under nästa mandatperiod - en regering som utförsäkrat sjuka människor, som ökat klyftorna i samhället och som vill bygga ut kärnkraften. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen är ett politiskt nederlag som innebär en osäker framtid för politiken - men en gemensam fiende gör en inte alltid till vänner. Jag tycker inte om högerpolitik, och det står jag fast vid, trots att främligsfientligheten stiger in i svensk riksdag.

Så hur kommer politiken se ut nu framöver?

Min teori är att alliansen kommer fortsätta regera, med ett passivt stöd från Sverigedemokraterna, och så fort något går snett kommer de peka på Miljöpartiet och säga att det är vårat fel.

Men alliansen har själv satt sig i den här farliga sittsen.

De sitter kvar på egen risk.