Bernhardina

Ibland känner jag mig väldigt nere. Men det kanske är en del av att vara tonåring.
Jag kanske verkar vara den alltigenom positiva tjejen i mångas ögon, men det ni ser kan också vara en mask. Jag kan uppriktigt säga att jag kan känna mig så jävla ensam när du ler sådär vackert. Jag kan verkligen må skit när du skrattar och ser glatt på mig. Det är då jag lägger på masken, som ler tillbaka. För det skulle plåga mig om du fick se hur ledsen jag var. För du bryr dig, och om jag är ledsen är du det, för min skull.
Jag vill inte att du ska vara ledsen, du betyder så mycket för mig.
Så masken rycker fram.