Bernhardina

 

Dom flesta har nog haft ett husdjur som dom kommit väldigt nära och haft ett särskilt band till. Min familj har haft fem katter, en hund och två hamstrar i sina dar, och den jag kom närmast var det enda husdjuret som faktiskt var 100% mitt; Rolf!

 

Jag fick Rolf i fjortonårspresent. Det låter kanske konstigt men när vi var och skulle välja ut honom (en kvinna sålde sina två innekatter och jag skulle välja en av dem) klickade det direkt. En svart skugga susade förbi benen på oss där vi stod i kvinnans kök, han var skygg på den tiden, hon lyckades fiska åt sig honom och lyfte upp honom för att vi skulle få oss en titt. Hans stora gula ögon mötte mina och i det ögonblicket kunde jag inte ha någon annan katt än honom. Som när man möter sin själsfrände, så var det!

 

Rolf var den snällaste raraste katt min familj någonsin har ägt. Han revs eller bets aldrig, han var pratglad och kramgo och hans favoritställe var i vardagsrumsfönstret. Där låg han och såg ut över våran gård, hans territorium, och gnällde på fåglarna utanför. Vi uppmuntrade honom till att bli en utekatt eftersom det kändes fel att hålla honom instängd. Han var lycklig hos oss, det kan jag garanterat säga.

 

Jag pratar inte om honom i presens, inte för att han är död, men för att jag inte vet vart han är just nu. Vi fick lämna bort honom när vi flyttade. Han trivdes så bra på gården, så det var för hans eget bästa. Jobbigt för mig såklart, men jag vill tänka att han blir kvar på gården i all evighet. Vaktar den och väntar på att jag ska komma hem... ♥