Bernhardina

 

Gissa om jag blev glad i somras när jag fick reda på att mitt favoritband skulle släppa ett nytt album till hösten? Och gissa om jag blev ledsen när jag fick reda på att bandets sångerska, Lacey Sturm, skulle sluta efter detta?

   Inget band har inspirerat mig så mycket som Flyleaf. Förra albumet Memento Mori gav jag 5/5 i betyg (recension från 2009 finns här på bloggen!) så jag förväntade mig inte att något så fantastiskt skulle hända igen... men tänk om?

 

New Horizons, bandets tredje studioalbum, öppnas med Fire Fire, en musikalisk glödhet rocklåt som fastnar i hjärnrälsen och fullkomligt exploderar i gnistor. Förmodligen albumets bästa upptempo-låt, oavsett om man gillar Flyleafs "gamla" sound eller deras nya poppiga fasad. Fire Fire följs av ledsingeln med samma namn som skivan, New Horizons, en katchig och riktigt bra låt som troget kör vidare med den nya tonen satt av öppningstracket. "When the times keep going wrong we go right" sjunger Lacey.

   En annan riktigt bra låt på skivan, Call You Out, följer efter och då är Flyleaf på hemmaplan med de tunga soundet och den fantastiska relationen mellan Laceys röst och gitarrernas ljud. En riktigt femma, men borde ha varit dubbelt så lång!

    Följande låtar, Cage On The Ground, Great Love och Bury Your Heart är inte nödvändigtvis dåliga låtar, men har ett sound som påminner mycket om band som You Me at Six och Paramore. Om man gillar det är det ju jättebra, om man inte gillar det... tja, vad ska man göra? Jag tycker att det är helt OK, även om jag gärna skulle höra mer av den kraft som Flyleaf gjort sig igenkända för (i äldre låtar som I'm So Sick och Chasm).

   Det får jag sen i låten Freedom, en alternativ låt som tar en tillbaka till Flyleafs early days och debutskivan. Trevligt att höra Lacey growla lite också!

   Saving Grace kan vara den svagaste låten på skivan. Den är inte direkt dålig, men har inte så mycket att säga i jämförelse med de inledande låtarna. Här är Flyleaf ute på okänt vatten, och dom gör det bra, men inget i låten känns unikt överhuvudtaget.

   Följande låt Stand är bättre, eftersom den känns mer trogen bandet. Efter det kommer Flyleafs hårdaste låt på skivan, Green Heart, som andas hårdrock och scream. Trots att det är en låt med power, som är det jag brukar gilla Flyleaf för, har jag aldrig hört något liknande från bandet förut. Det närmsta man kan komma att jämföra den med en Flyleaf låt måste vara den gamla alternative-metal/grungelåten Life. Jag vet inte om jag ska skratta eller rygga tillbaka när Green Heart kommer, men bestämmer mig för att skratta. Det är ändå en av de bästa [läs:hårdaste] låtarna på skivan.

   Sista låten, Broken Wings, är en remake på en av Flyleafs äldre låtar. Den kommer som en frisk fläkt och omfamnar allt jag älskar med Flyleaf och det är DEN bästa låten på det nya albumet. En värdig avslutning på bandets sista skiva med Lacey Sturm.

 

Trots att Flyleaf utvecklats från grunge- och hardcorevärlden, till att satsa på melodisk hårdrock, till att numera köra poprock, får jag aldrig nog av dem. Deras utmärkande stil, känslorna de framanar, Laceys röst och melodierna gör allt annat till meningslöst och förutsägbart.

   På ett sätt är jag glad att Flyleaf gått vidare från deras gamla stil - jag tycker att alla band bör utveckla sitt sound, och det är nog svårt att låta bli - samtidigt kan jag sakna det jag först hörde för fem år sedan, när Lacey vrålade ut sitt "YES!!" i låten Cassie. Dom dagarna är förbi. Medlemmarna i Flyleaf har mognat och deras musik är optimistisk.

   New Horizons handlar om en okänd men ljus framtid. Det tror jag att bandet är påväg mot också.

 

Betyg: 4/5

 

Bästa låtar:

Fire Fire

Broken Wings

Call You Out

Freedom

New Horizons