Två mediokra bilder av en inte alltför entusiastisk blivande konstnär. Våren var ju lite halvslö, sådär. Jag önskar att ni kunde se vad jag håller på med nu - sitter på mitt rum, lyssnar på väldigt bra musik och gör konstnärliga porträtt i akryl. Kanske slänger upp en bild om jag tycker att det blir tillräckligt fint. Jag försöker nämligen hitta mitt eget uttryck, samtidigt som jag funderar mycket över framtiden. Konstfack? Chelsea? St Martins? Eller rent utav utbilda mig till något helt annat - typ professor. 
   Professor Bernhardina. I like the sound of that.

Vad hände föressten med självförtroendet? All planering? Det var så givet för mig tills alldeles nyligen. Hur ska jag kunna veta vad som gynnar mig i längden? Önskar att jag kunde se in i potentiella framtider, typ "såhär kommer ditt liv se ut om du väljer det här" för jag har aldrig riktigt kunnat leva i nuet. Jag behöver få planera. Samtidigt känner jag att jag defenitivt skulle kunna lyckas, jag har ju viljan och talangen..
   Jag vill bara göra det som gör mig lycklig.
   Ska det vara så.. svårt?