Inspiration är en klurig grej. Den kan sitta i ett jävla hörn någonstans och vägra att dyka upp. Den kan stå och vänta otåligt på att man ska komma men envist stå kvar när man vill att den ska dyka upp. Den kan uppebara sig under de mest bisarra förhållanden eller helt enkelt välja att inte uppanbara sig alls. Inspirationen, musan, är inte tämjbar. Hade den varit det hade jag varit en stor författare slash konstnär just nu.

Att vänta på inspiration är det jag hatar mest. Kanske mest för att det aldrig fungerar. Men hur fan ska man göra då? Musan är ett retsamt litet monster som hoppar upp och ner och vifftar med händerna som för att säga att mig tar du aldrig. Och så fort man inte längre vill fånga den, smyger den fram, långsamt, och sen får man världens jävla idé och tackar gudarna för att musan har varit barmhärtig åh tack gud tack ja man blir helt jävla överlycklig.

Jag hatar och älskar hatar och älskar hatar och älskar mina härliga djävulska musa! :-]


Idag sålde jag lite möbler till en jättehärlig männsika! En fisk såklart, de är de härligaste människorna! :P Kreativa och fantasifulla och romantiska och vänliga! Kan det bli bättre? :) Det var lite stök och få in grejerna i hennes bil men som tur var hade vi viljestyrka och humor så det fungerade i slutändan! :P Haha, vi fick en dassbok av henne som tack! Haha :D

Vad glad man blir när man träffar härliga människor. Det är sant det som sägs att ett glatt leende kan förgylla en hel dag! :)