Bernhardina

Och priset till det dammigaste rummet går till hmm vem tror ni?

Jag sitter i mitt rum och ser hur dammkornen virvlar runt i solskenet. De ser ut som glitter där de dansar omkring, som fallande snöflingor, som strålande stjärnor. Jag har aldrig tänkt på det, men att betrakta dammkorn i luften kan vara mycket rogivande.

Jag känner mig som ett dammkorn. Jag virvlar runt i världen, kan inte bestämma åt vilket håll jag ska flyga åt utan följer med luftströmmarna. Jag svävar fram och tillbaka, betraktar, iakttar, begrundar - bara hänger på. Jag kanske verkar grå och tråkig men när solen lyser på mig avslöjar den mig. Då glittrar jag. Då lyser jag.

Jag är fångad i en massa tankar, men jag kan inte tänka klart just nu. Det sjönk ju precis in att jag har sett Coldplay på riktigt, världens snyggaste man Chris Martin stod bara några meter ifrån mig, högst fem. Jag minns faktiskt inte så mycket från den natten. Allt är oklart, suddigt. Mina minnesbilder är svaga, de har nästan tonat bort.
Jag minns bara musiken.
Och att jag var väldigt, väldigt lycklig.